Jag har läst bloggar nu. Innan min syster tvingade mig att börja blogga hade jag aldrig någonsin läst någon blogg som inte hade med programmering att göra. De finns bloggar som jag tycker är enormt bra, och dom har alla en sak gemensamt. De skriver alla från hjärtat, öppnar sig, genom sina berättelser talar de om vilka dom är.
Så jag tänker på min blogg. Hur andra människor uppfattar min blogg. Tanken "jag-vill-bli-sedd-kosta-vad-det-kosta-vill" smyger sig lätt närmare. Föreslår lite försynt att jag skall ändra min stil, inte mycket, bara lite, lite, så att fler kan gilla min blogg. Jag får tag i tankens högra öra och förpassar den utan medkänsla till skamvrån. Jag känner igen den tanken och vet av bitter erfarenhet att idag är det kanske "lite, lite" men om man låter den tanken härja fritt tar den hjälp av sin nära vän "jag-duger-inte-som-jag-är", och plötsligt blir kraven på förändringar "mycket, mycket!!".
Det tog mig en lång tid att lära mig att man bara kan vara den man är. Ännu längre tog det att förstå att jag duger precis som jag är. Man är den man är, man skriver som man skriver, och det tycker jag är skönt.
4 comments:
Kloka ord. :)
Jag tycker absolut inte att du ska ändra hur du skriver för att fler ska gilla det. Du ska skriva som du gör, för det är den du är, och det är det jag gillar när jag läser det du skrivit.
grus och lilith, tack :)
Du sa det själv - "man är den man är, man skriver som man skriver"! :)
Post a Comment