Min far

Igår berättade jag för min man att min farmor var med och startade Syndikalisterna i Göteborg. Medan jag berättade tänkte jag på hur synd det är att hon och jag aldrig kom överens, att hon nog var en mycket mer intressant person än vad jag förstod medan hon levde. Jag bestämde mig för att jag skall fråga min far om henne.

Det tänkte jag. Hela den meningen tänkte jag klart innan jag mindes att jag inte kan fråga min far. Han dog för tre år sedan.

Min far och jag samlade på fräckisar. Ingen fräckis var för ful eller för söt för att hamna i våran samling. Vi samlade för nöjet att dela. Varje gång vi hörde en fräckis ringde vi den andra och berättade. Min far engagerade sina vänner och kollegor överallt i världen att hjälpa till med vår samling. Med åren har samlingen inte bara blivit stor utan också unikt mångkulturell.

Fortfarande när jag hör en fräckis är min första reaktion att jag skall ringa min far. Men jag minns att jag inte kan innan tanken är slut.

Jag saknar honom.

Vi fick det!

Vi fick huset. Efter förhandlingar om hyran och inflyttningsdatum blev det idag på morgonen klart att vi får lov att hyra båda våningarna. Inflyttnig blir det första Oktober. Jag är glad som en pingvin och helt lycklig.

På begäran av en del nära och kära så kommer här fler bilder. Tack för alla hållna tummar :)

Hopp om Hus

Jag vågar knappt säga det, men jag tror att vi har hittat ett hus. Kanske, kanske om vi har tur. Vi har lagt ett bud på hyran och väntar nu att få höra tillbaka. Håll tummarna!

Pub lunch

Igår var jag och mina mostrar och åt lunch inne på en pub mitt i London. Vi satt på uteserveringen och myste i solen. Plötsligt kommer en man utspringande från puben och börjar skälla ut en kille som sitter vid bordet bakom mig. Mannen skriker och gestikulerar vilt åt killen som ser helt förskräckt ut.

- Ta bort den! Ta bort den jävla* jackan, skriker mannen och ser ut som om han tänker börja slåss.
- Vilken jacka, undrar killen förskräck. Den här? säger han och lyfter lite försiktigt på kanten av jackan han har i knäet.
- Ja den, fräser mannen. Visa vad du har under jackan ditt jävla svin.

Mannen kastar sig framåt och jag hinner tänka att nu jädrar blir det slagsmål, men istället för att slå till den stackars förskräckta killen så rycker mannen undan jackan. Under jackan finns MIN HANDVÄSKA!**

Jag tror inte mina ögon. Killen har lyckats sno åt sig min väska som stod mellan mig och min moster långt in under vårat bort. Jag har inte märkt något, inte ens känt hans närvaro. Helt chockad lutar jag mig framåt och rycker åt mig väskan ur killens knä. Killen och hans väninna reser sig och rusar iväg med mannen i hälarna.

Så igår fick jag tillbaka min väska innan jag visste att den var stulen. Som skuggan hade sagt, hade jag tur eller otur? En sak vet jag med säkerhet. Min väska är hädanefter i mitt knä eller fastkilad mellan mina fötter när jag är ute.

Nötter:
* Alla svärord är fritt översatta och mycket dämpade i grovhet. För den strikt verklighetstrogna kan en ledtråd vara att mannen hade en hel del att säga om killen sexualitet och liknade killen vid diverse kroppsdelar, både kvinnliga och manliga. Mannen verkade dessutom anse att killens ursprung inte var helt av det mänskliga slaget.

** Vid det här laget är jag helt enig med mannen i hans beskrivning av killen, killens sexualitet och killen ursprung.

En dag som den här.

Jag vaknade med huvudvärk.

Jag fick ÄNTLIGEN tag i mäklaren som hade hand om en lägenhet vi ville titta på, och fick beskedet att den redan var uthyrd.

För tre veckor sedan besiktigade jag bilen, men den gick inte igenom på grund av någon damask som hade gått sönder. Bilmekanikern som hjälpte mig fixa damasken upptäckte även ett missljud i en broms. Han hade inte tid att fixa det då, så vi bestämde att jag skulle lämna in bilen till honom i morse, så skulle han fixa det innan ombesiktningen i eftermiddags. Det glömde jag.

Jag hann precis till besiktningen. Till skillnad från för tre veckor sedan så tyckte besiktningsmannen idag att missljudet i bromsen var ett problem. Bilen gick inte igenom besiktningen.

Jag ringde bilmekanikern och körde över bilen till honom. Han hann inte fixa bromsarna idag, så jag fick lämna bilen hos honom och hämta den imorgon. På vägen hem på tunnelbanan inser jag att jag har gett bilmekanikern hela min nyckelknippa.

Räck upp handen om du tror att min husnyckel sitter på min nyckelknippa?

Nu skall jag gå och lägga mig.

Att bo eller att inte bo

I November förra året hyrde vi en trerumslägenhet i Barnes i sydvästra London. Vi beslöt oss för den här lägenheten trots att den är lite liten för oss, för att den var det fräschaste boendet vi kunde hitta på så kort varsel.

Trots idogt letande har jag inte lyckats hitta något som är bättre än den vi har, så förra veckan ringde jag till vår mäklare för att be henne förlänga kontraktet med ett år. Men se det gick inte, den lägenheten vi bor i är nämligen såld!

Jag har alltså knappt två månader på mig att hitta något annat. Nu är det inte längre frågan om att hitta något bättre än den vi har, för nu har vi ju ingen. Det verkar nästan helt omöjligt att för en rimlig summa pengar hitta någonstans att bo som för det första INTE luktar mögel och för det andra är aningen större än 30m2 per våning. Det är väl inte för mycket att begära kan man tycka men då är man nog som jag, alldeles för svensk.

Och då tittar jag inte ens på något som kostar mindre än £3000 i månaden!