Fotboll

Jag såg på VM finalen i fotboll igår. Egentligen tittar jag inte på fotboll, men hela mitt hus var packat med aliens sprängfulla av testosteron, så jag smittades av den uppsluppna stämmningen och blev sittandes vid TVn.

Kommentatorerna här var inte vänliga mot Italien. Ända tills en italienare fick en skalle i bröstkorgen vill säga, då plötsligt var Frankrike inte mycket värt längre.

Men allvarligt talat, är inte fotboll en sport för mesar? Jag menar, en liten spark och de ligger och vrider sig på marken, i outsägliga smärtor. Man skulle kunna tro att benet har gått av på minst sju ställen. Sen blåser domaren och killen med avbrutet ben och en framtid av förtidspension hoppar upp, skakar lite på benet, ser lidande ut exakt lika länge som domaren ser på honom, och spelar sen glatt vidare som om ingenting hänt. Jag antar att faktum är att inget faktiskt hände mer än att spelarens skådespelartalanger gav hans lag en fördel.

Och en skalle i bröstkorgen, vad är det? Så länge bröstbenet håller är det ju bara lite luft som försvinner ur lungorna, det är väl inget att lipa över. Nej tacka vet jag ishockey, där HÖR man tacklingarna. Där fjompar inte spelarna runt och drar varann i håret och nyper varann i rumpan, nej där tjongar man på varann med allt man har så att det rungar i plexiglaset. Jag har aldrig sett en ishockey spelare ligga och åma sig på isen som sen är fysiskt förmögen att spela vidare. Nej inte då, en ishockeyspelare som åmar sig innebär att det faktiskt är ben brutna eller tänder försvunna. Det som gäller i ishockey är att hålla pucken igång, spela spelet, inte spela primadonna. Vansinnigt mycket roligare att titta på plus att man ju kan bli av med lite av sina egna aggresioner på kuppen.

Är fotboll bara för mesar, borde fotbolls spelare spela mer boll och mindre primadonna och helt enkelt "man up", eller är det något jag helt missat med denna oförståeligt populära sport?