Semester

Idag jobbar jag sista dagen på två hela veckor. Eller jag hade jobbat sista dagen om jag inte hade haft feber och ont i halsen. Tur att jag fick det nu, så jag kan vara frisk över semestern, tycker jag, det tycker inte min chef.

Vi åker hem till Göteborg på söndag. Det är mer än ett år sen vi var hemma sist, så jag längtar nu, ordentligt. Vågar jag erkänna att jag längtar mest efter min mamma? Så nu skall vi trycka in ett helt liv på två veckor. Undrar hur utvilad jag kommer att vara när jag kommer tillbaka till ön igen.

Min hjärnas gender

Your Brain is 67% Female, 33% Male

Your brain leans female You think with your heart, not your head Sweet and considerate, you are a giver But you're tough enough not to let anyone take advantage of you!

What Gender Is Your Brain?

Enormt förvånande för mig som känner mig. Jag trodde jag var övervägande manlig..där ser man :)

Söka jobb

Jag har sökt ett nytt jobb! Jag hatar att söka jobb. Allt som har med jobbsök hatar jag. Först måste man krysta ur sig en CV. Detta har jag gjort och detta har jag läst är ju inte så svårt kan man tycka, men beroende på hur man skriver, hur man lägger upp det kan det se allt från patetiskt till grymt imponerande ut. Jag då kommer vi osökt till nästa hake, hur mycket skall man hävda sig själv? Jag menar det en människa tycker är ok, tycker en annan är bottenlöst stöddigt och självuppfyllt. Så jag satsar på en lagom mitten imponerande stil vilket ju egentligen inte alls är min stil! Arghhhh vad svårt.

Sen kommer man till det jag hatar absolut mest. Den biten där man skall skriva om sig själv. "Jag är en enormt trevlig människa som kan allt ni vill att jag skall kunna och är värd dubbelt så mycket som ni hade tänkt ge mig, dessutom gillar jag att påta i trädgården och rädda sälar och tror på världs fred"-biten. Hur svårt är det på en skala att beskriva sig själv i positiva ordalag utan att låta varken stöddig eller räddhågsen?

Och till sist...väntan på svar!!! Känslan går att jämföras med att slita upp skjortan, spänna ut bröstkorgen och säga, "Stick in kniven, det går bra vart som helst, pröva under tredje revbenet på vänster sida vetja!".

Hua, och allt detta går jag igenom frivilligt, jag är nog inte riktigt klok. Jag har ju ett jobb och vet inte ens om vi skall stanna på ön! Kanske att det gömmer sig en ligen maschosist därinne, jag får nog göra lite soul searching tror jag.

Beroende

Jag ångrar att jag någonsin började med nikotin. Jag var 13 nästan 14 när jag stog framför spegeln och övade att dra munbloss som såg precis ut som halsbloss. Om det syntes för tydligt att jag inte drog halsbloss gick ju alla mina "street cred" åt skogen. Och just dessa "street cred" var enda anledningen till rökandet. I början.

Jag vet inte när jag insåg att jag var beroende, men jag minns tydligt när jag var nyss fyllda 20 och på väg upp för en lång brant trappa. Halvägs upp var jag tvungen att stanna för jag fick inte tillräckligt med luft. Det skrämde mig tillräckligt för att börja fundera på vad jag höll på med. Jag fick en snilleblixt och bestämde mig för att börja snusa istället. Jag resonerade som så att snusen är inte farlig för lungorna och dessutom var jag för pryd för att snusa egentligen, så jag skulle bara snusa i hemlighet.

Nu, ett antal år senare snusar jag naturligvis kopiösa mängder och kunde inte bry mig mindre om hur det ser ut.

En gång försökte jag sluta. Ett riktigt allvarligt försök. Jag använde mängder med nikotinplåster som jag långsamt trappade ner. Jag tog till och med och klippte upp en kökshanduk som i små bitar vilka jag stoppade in under läppen. Otroligt nog hjälpte faktiskt handuken en hel del. Efter åtta kökshandukar och fyra månader med långsam stadig nertrappning stog jag en dag i köket och plockade ur diskmaskinen när min man kom hem. Helt utan cermonier gick han fram till mig med en ny snusdosa och sa
- Du kan väl vara hygglig och börja snusa igen.
- Va, sa jag lite förvirrat.
- Ja det är ju naturligtvis ditt val, sa han lugnt. Valet du har är att antingen börjar du snusa, nu med en gång, eller också tar jag killarna och flyttar.

Det otroliga är att jag faktiskt tyckte att jag gjorde bra ifrån mig, medan mina killar hade lidigt sig igenom dom fyra månaderna. Enligt min man var det värsta att jag hade förlorat min humor. Hur klarar man sig igenom livet utan humor? Om man inte kan skratta åt eländet ibland blir ju livet alldeles för tugnt. Så nu är det bestämt, jag kommer aldrig att sluta snusa.

100 saker om mig

1. Jag älskar mina barn
2. Jag är en arbetsnarkoman
3. Jag är snäll
4. Jag blir lätt arg
5. Jag blir lätt glad
6. Jag är nästan aldrig sur
7. Jag har aldrig lärt mig tjej fnittra
8. Jag ångrar ett beslut i mitt liv
9. Jag är en dålig småbarnsmamma
10. Jag är gift med en fantastisk man
11. Jag älskar det jag gör i mitt jobb
12. Jag tycker riktigt illa om min chef
13. Jag tycker mycket om djur
14. Jag var nog en hund i ett tidigare liv
15. Jag gillar inte att jag inte längre är blond
16. Jag älskar Terry Pratchetts böcker på engelska
17. Jag älskar Doublas Adams böcker
18. Jag tror att Liftarens Guide till Galaxen är den bok jag tänker på mest
19. Jag älskar frukost på sängen
20. Jag är ganska osocial
21. Jag ljuger bra, för bra tror jag
22. Jag tycker att människor är estetiskt vackra
23. Jag tycker är hästar är spirituella
24. Jag önskar att jag kunde tala fler språk
25. Jag hatar sociala orättvisor
26. Jag tycker att lagom är bäst faktiskt
27. Jag lider en aning av jantelagen
28. Jag har en otroligt livlig fantasi
29. Jag är mörkrädd
30. Jag vet att saker som inte kan hända mig, händer mig ganska ofta
31. Jag har lättare att bli för smal än att bli för tjock
32. Jag gillar människor
33. Jag har ett enormt selectivt minne
34. Jag glömmer aldrig ett samtal men ofta ofta namn
35. Jag gråter för sällan
36. Jag har levt mig igenom svår sorg
37. Jag tror inte att tiden läker alla sår, men med tiden får man åtmistone en sårskorpa
38. Jag tror att det de flesta kallar dödsångest egentligen är livsångest
39. Jag tror att svårigheter eller motgångar utvecklar personligheten om man låter dom
40. Jag tycker att det är mycket lättare att förlåta någon som hade fel än någon som hade rätt
41. Jag tycker att det är lättare att förlåta andra än mig själv
42. Jag älskar havet
43. Jag tror inte på gud
44. Jag sörjer att alla religioner förutom Buddism har använts för att sprida hat
45. Jag älskar att bli äldre
46. Jag skulle älska att vara massivt rik
47. Jag skulle hata att vara berömd
48. Jag är lat
49. Jag rider varje dag
50. Jag gillar rapp music
51. Jag lyssnar på musik hela dagarna när jag kodar
52. Jag tycker att svenska är ett vackert språk
53. Jag älskar att läsa böcker av författare som kan dansa med ord utan att använda för många
54. Jag dömer människor snabbt
55. Jag ändrar min uppfattning lika snabbt
56. Jag skrattar ofta
57. Ibland glömmer jag bort vad jag skall säga mitt i en
58. Jag är enormt nyfiken
59. Jag älskar att lära mig nya saker
60. Jag älskar svenska färska räkor
61. Jag älskar rundstycke med calslaw, ny grillad skinka och crackling
62. Jag är jättestolt över min ungar
63. Jag älskar att spela strategi data spel
64. Jag kodar även på min fritid
65. Jag ser hellre på en bra film på tv tillsammans med familjen än går på bio
66. Jag sover för lite
67. Jag älskar att sova på morgonen
68. Jag sover för sällan på morgonen
69. Jag har enormt lätt för att konsentrera mig
70. Jag älskar höstens färger och lukter
71. Jag blir lätt stressad av sommarens måsten
72. Jag älskar att rida ensam på standen tidiga morgnar
73. Jag älskar att överaskas av fyndiga kommentarer
74. Jag är barnsligt förtjust i fräckisar
75. Jag älskar mitt liv
76. Jag är lite ledsen över att jag inte har en dotter
77. Jag är rädd för att inte få dö först av oss i min familj
78. Jag har lätt för att se sammanhang
79. Jag har svårt att se lidande
80. Jag tror på reinkarnation
81. Jag gillar mina arbetskamrater
82. Jag dricker inte vin
83. Jag älskar öl
84. Jag trivs med att vara utlandsvensk bättre än jag trivdes med att vara svensk
85. Jag undrar hur utelämnande denna listan är egentligen
86. Jag har skrivit en bok som ingen vill trycka
87. Jag gillar att umgås med mina djur
88. Jag tänker för mycket
89. Jag är hämdgirig när jag blir sårad eller någon är elak mot mina barn
90. Jag minns mina drömmar varje natt
91. Jag hatar att bli klappad på huvudet
92. Jag har aldrig lärt mig att vara kvinnligt mjuk
93. Jag är rak och rättfram
94. Jag ljuger hellre än att såra med en meningslös sanning
95. Jag är nyfiken på vad jag kommer att göra om ett år
96. Jag pratar för mycket i telefonen
97. Jag pratar för mycket
98. Jag älskar min mor och mina systrar
99. Jag vill leva länge så jag inte missar något
100. Jag kan inte fatta att jag faktiskt kunde skriva 100 saker om mig själv

Skrivstil

Jag har läst bloggar nu. Innan min syster tvingade mig att börja blogga hade jag aldrig någonsin läst någon blogg som inte hade med programmering att göra. De finns bloggar som jag tycker är enormt bra, och dom har alla en sak gemensamt. De skriver alla från hjärtat, öppnar sig, genom sina berättelser talar de om vilka dom är.

Så jag tänker på min blogg. Hur andra människor uppfattar min blogg. Tanken "jag-vill-bli-sedd-kosta-vad-det-kosta-vill" smyger sig lätt närmare. Föreslår lite försynt att jag skall ändra min stil, inte mycket, bara lite, lite, så att fler kan gilla min blogg. Jag får tag i tankens högra öra och förpassar den utan medkänsla till skamvrån. Jag känner igen den tanken och vet av bitter erfarenhet att idag är det kanske "lite, lite" men om man låter den tanken härja fritt tar den hjälp av sin nära vän "jag-duger-inte-som-jag-är", och plötsligt blir kraven på förändringar "mycket, mycket!!".

Det tog mig en lång tid att lära mig att man bara kan vara den man är. Ännu längre tog det att förstå att jag duger precis som jag är. Man är den man är, man skriver som man skriver, och det tycker jag är skönt.

Varmt

Hua vad det är varmt. Som i en ugn. Där fick jag för att jag gnällde över vädred när det regnade tre månader i sträck!

Lugnt och stilla

Ön jag bor på är lugn, stressfri, allt går i sin egen takt. Det paradoxala är att jag som storstadsmänniska blir enormt stressad av bristen på stress! Allt har som bekant två sidor, så även lugnet. Å ena sidan innebär det att ett gatuarbete som i Göteborg antagligen hade passerat obemärkt på grund av att arbetet hade gjort arbetet mitt i natten med maximal effektivitet, tar upp till tre månader här. Ingen stress, allt går lugnt och stilla.

När vi byggde vårt hus, grävdes diket där VA och el skulle ligga upp fyra gånger, och fylldes följdaktligen även fyra gånger.

Först grävdes det för att lägga i avloppsrören, och sen fylldes det i igen. Sen grävdes det upp för att lägga i vattenrören, och sen fylldes det i igen. Tredje gången grävdes det upp för att dom hade upptäckt att avloppsrören läckte, och sen fylldes det i igen. Fjärde gången grävdes det upp för att lägga i elen, och sen fylldes det i igen.

Nämde jag att dom hade tänkt att asfaltera över efter andra gången och min man råkade påpeka att så vitt han visste var elen inte dragen än. Med det i tanken inser man att det faktistk hade kunnat ta ännu längre tid. Allting är relativt.

Den effektiva svensken tänker ju genast att det varit bättre att organisera de olika arbetarna och grävt upp en gång, och sen fyllt en gång. Innan man fyllde igen kunde man ju ha testat alla rören för att se om det läckte. Men jag antar att det är lite som när Mc Donalds försökte ta nordligaste sverige som marknad. Det funkade aldrig för nordsvenskarna försod inte vad det var för poäng med Mc Donalds. Argumented att man fick sin hamburgare riktigts snabbt gick lixom inte hem. När man inte har bråttom är ju faller argumented "kvickt och effektivt" ganska platt.

När dom har vägarbeten här som kräver att dom stänger av en fil, ställs det upp två preliminära trafikljus modell äldre, en i varje ände av avstängingen. Vid trafikljusen ställs också en arbetare utrustad med walkie-talkie. De två walkie-talkie killarna står sen där hela dagen och kommer överens om när dom tycker att ljusen skall slå om. När de är överens, vilket tydligen inte alltid är helt enkelt, så trycker de på en liten knapp på trafikljuset och färgen slår om. Ibland undrar jag om de fyra killarna som står och tittar på den killen som håller och ibland faktiskt använder en spade, är anställda för att se men inte röra. Det skulle inte förvåna mig.

Å andra sidan av en stressfri miljö är att människor verkar ha tid för varann. I Tesco, motsvarigheten till ICA, så ler människor när man krockar med vagnen. Jag och min yngsta son körde vilse en dag och stannade och frågade en man som stog och tvättade sin bil om vägen. Han visste inte, men hans fru visste. Hon försökte förklara men i och med att jag var nyinflyttad var det inte lätt. Då tog hon den fortfarande löddriga bilen och körde framför oss för att visa vägen. Det tog henne mer än 10 minuter att komma dit vi skulle och sen måste det ju tagit henne lika länge att komma hem igen. Inte nog med det, väl hemma var ju hennes man tvungen att börja om med tvättandet. Ett fullständigt otänkbart scenario i Göteborg faktiskt.

Dom har ett ordspråk här, jag är inte säker på stavningen men det fonetiskt låter det som "trejdelör". En kille jag känner förklarde det, han sa "It is simular to "manyana", only without the sence of urgency"

Valpar, valpar, valpar överallt!

För sex veckor och tre dagar sedan var hundmamman högdräktig. Magen var enorm och jag gissade att hon hade fem valpar. Inte visste jag att det gömde sig sju stycken där inne.



När hon tre dagar senare hade fått fem stycken valpar, var jag övertygad om att hon var färdigvalpad så jag lockade på henne för att få henne ut och kissa. Hon stirrade på mig som om jag inte var riktigt klok, och nu efteråt inser ju jag med att det var jag inte för ....



.. så här många skulle de bli innan hon ville med ut.






Idag är valparna sex veckor precis. Nu är dom mindre som korvar och mer som riktiga hundar. De har alla utvecklat en helt egen personlighet.

Charmören med Den Blyga i bakgrunden

Sumobrottaren

Trädgårdsmästaren

Mjuka Seven med Sumobrottaren ovanpå

Mulliga mansgrisar

Jag är svensk och som sådan inser jag att jag hitills varit väldigt förskonad från mulliga mansgrisar. De män jag stött på i Sverige som jag tidigare hade stoppat i facket mullig mansgris inser jag nu var enbart smala kultingar, om ens det. Nej tacka vet jag dessa mansgrisar jag nu arbetar med dagligen. De har lyckats förädla mansgriseriet till en konstform.

Jag var i Saudi Arabien en gång och blev nästan anfallen av en flock upprörda araber när jag sträckte fram handen för att klappa en vit kamel hingst. Anledningen till att de blev så upprörda var att kamel hingstar blir sterila om de rörs av en person utan snopp. Det vet väl alla. Så jag fick så snällt be om ursäkt och stoppa händerna i fickorna. Jag hade svårt att hantera Saudi på grund av den stora skillnaden mellan könen. Som exempel kan nämnas att en kvinna får inte gå ensam utomhus, hon får absolut inte köra bil och är inte välkommen in i en bank. Men nu inser jag att det finns en sorts ärlighet i förtrycket i Saudi. Ingen sticker under stol med att en människa utan snopp är mindre värd än en snygg get.

Här är griseriet inte utttalat, till och med förnekat, men inte desto mindre alltid närvarande. Som ett litet exempel kan jag nämna att för en tid sedan kom en realativt nyanställd kille från IT-support fram till mig och sa att han behövde installera en "security update" på min dator. Jag tyckte så himla synd om honom. Nyanställd och inte ens torr bakom öronen. Han såg så stressad ut, och hade en lång lista i handen på alla de datorer han behövde göra, så jag sa att om han talade om för mig var patchen låg, så kunde jag uppdatera själv. Utan att se på mig, lutade han sig över mitt skrivbord och sa till min kollega som sitter mitt emot "If I tell her about mapped drives, will she know what I mean?"

Min kollega, som känner mig nu sen ett par år tillbaka svarade inte utan dök helt enkelt ner och gömde sig under sitt skrivbord. Smart drag.

Jag sa lugnt till IT-support hjälten att jag skulle uppskatta om han i framtiden riktade frågor om mig till mig. Jag frågade, utan hetta i rösten, hur länge han hade varit av uppfattningen att intelligensen satt i snoppen och undrade om han ville att jag skulle avlägsna hans så att han skulle kunna se själv att han tänkte precis lika väl, eller illa, utan den? Jag avslutade med att säga att jag kunde tänka mig att utföra just det lilla exprimentet utan hans tillåtelse om jag såg honom i närheten av mitt skrivbord igen.

Jag har inte sett honom sen dess.

Testosteron

Jag har just ätit middag med mina egna älskade aliens, och kan meddela att samtalsämnet för kvällen var hur det skulle vara om man hade haft snoppen i pannan istället för mellan benen. "Svårt att få tjejer innan tre på morgonen, men då blir det nog fullt ös" var en kommentar som tyvärr kommer att ta mig en lång tid att glömma. "Undrar om man skulle vara tvungen att hålla i den när man sprang" en annan favorit. Snoppen är ett kärt samtalsämne när man är nyfull av testosteron. Ja kära nån.

Fotboll

Jag såg på VM finalen i fotboll igår. Egentligen tittar jag inte på fotboll, men hela mitt hus var packat med aliens sprängfulla av testosteron, så jag smittades av den uppsluppna stämmningen och blev sittandes vid TVn.

Kommentatorerna här var inte vänliga mot Italien. Ända tills en italienare fick en skalle i bröstkorgen vill säga, då plötsligt var Frankrike inte mycket värt längre.

Men allvarligt talat, är inte fotboll en sport för mesar? Jag menar, en liten spark och de ligger och vrider sig på marken, i outsägliga smärtor. Man skulle kunna tro att benet har gått av på minst sju ställen. Sen blåser domaren och killen med avbrutet ben och en framtid av förtidspension hoppar upp, skakar lite på benet, ser lidande ut exakt lika länge som domaren ser på honom, och spelar sen glatt vidare som om ingenting hänt. Jag antar att faktum är att inget faktiskt hände mer än att spelarens skådespelartalanger gav hans lag en fördel.

Och en skalle i bröstkorgen, vad är det? Så länge bröstbenet håller är det ju bara lite luft som försvinner ur lungorna, det är väl inget att lipa över. Nej tacka vet jag ishockey, där HÖR man tacklingarna. Där fjompar inte spelarna runt och drar varann i håret och nyper varann i rumpan, nej där tjongar man på varann med allt man har så att det rungar i plexiglaset. Jag har aldrig sett en ishockey spelare ligga och åma sig på isen som sen är fysiskt förmögen att spela vidare. Nej inte då, en ishockeyspelare som åmar sig innebär att det faktiskt är ben brutna eller tänder försvunna. Det som gäller i ishockey är att hålla pucken igång, spela spelet, inte spela primadonna. Vansinnigt mycket roligare att titta på plus att man ju kan bli av med lite av sina egna aggresioner på kuppen.

Är fotboll bara för mesar, borde fotbolls spelare spela mer boll och mindre primadonna och helt enkelt "man up", eller är det något jag helt missat med denna oförståeligt populära sport?

Språksvårigheter

När vi just hade kommit till ön trodde jag att jag talade ganska bra engelska. Sen gick jag på mitt första möte. Det har faktiskt tagit ett par år innan engelskan är av den nivån att jag kan gå ut på puben med mina vänner och hänga med i samtalen trots att det är stoj och stim, och trots att jag inte hör alla orden. Jag antar att min engelska språkförmåga har nått en nivå där hjärnan kan fylla i vissa tomrum själv.

Det absolut utan tvivel svåraste att lära sig i ett främmande språk är att svära ordentligt. Att lära sig svärord, och att stoppa in dom någorlunda intelligent i en mening, det är inte så svårt, nej det svåra är att veta exact hur MYCKET man svär. Eller sagt på ett annat sätt, hur kraftfullt ett visst svärord är. Dom värsta förstår jag ju att man inte skall använda i blandade sällskap, the "F" and "C" word som dom kärleksfullt kallas här. De ord som skapar problem är alla dom där mellan tunga svärorden. Som tillexempel kan man säga till sin arbetskamrat "You are such a git" även om man inte känner honom speciellt väl, eller kan man säga "bullocks" när chefen lyssnar? Det ända sättet man kan lära sig tyngden eller allvaret i ett svärord är ju att testa det, och beroende på vad man får för reaktioner, kan man förstå om ordet var lagom kryddigt.

Jag har efter 4 år på ön fortfarande inte lyckats utreda ens hälften av alla användbara svärord, men jag vet utan ett tvivel att bullocks säger man INTE när chefen lyssnar.

Svåra frågor

På denna ön umgås man inte på lunchen normalt. Man kan naturligtvis ha en lunch date, eller ett lunch möte, men normalt så sitter man vid sin dator och äter sin macka eller vad det nu kan vara. Första året jag var här försökte jag desperat att få med mig en kollega eller två ut och äta riktig mat, men nu har jag gett upp. Nu sitter jag med och äter en macka till lunch med tangentbordet och skärmen som ända sällskap. Skäms gör jag ju lite förståss, eftersom jag ju vet som svensk att min lunch borde bestå av ett lagat mål mat för annars....annars...jag annars vet jag faktiskt inte, men det är säkert något hemskt.

För att underhålla mig själv surfar jag på ditt och datt. Min senaste favorit surf är Buddistiska Zen texter. Jag är inte Zen Buddist, men av någon anledning gillar jag den religonen. Så vitt jag vet är Buddism den enda religion som inte har använts till att tillåta ett folkslag, regering eller individ att vara totalt destruktiv och livs fientlig. Till exempel så är ju en del av Buddism att ingen är värd mer än någon annan. Om jag har förståt saken rätt så är det till och med så i vissa falanger att en myras liv väderas inte varken högre eller lägre än en hund eller människa. Riktigt så långt har jag svårt att gå, men jag är helt med på ideen att ingen människa är mer värd än någon annan. Så jag läser och känner mig nöjd med att jag på den punkten är en bra människa, för jag känner mig inte bättre än någon annan. Jag sitter där och känner mig riktigt stolt över mig själv, tänker att jag nog hade kunnat bli en riktigt bra Buddist om andan föll sig på. Sen minns jag min granne!!

Förra helgen ringde det på dörrklockan klockan 02.30! Hundmamman fick absolut fnatt och jag rusade till dörren med massor av fantasier på polisen eller ambulans och meddelanden om för tidig död och bedrövelse. Den enda fantasin som blev sann var bedrövelsen, för utanför dörren stog min granne. Han ville tala om för mig att ett av mina barn var ute med sina vänner. De hade i och för sig inga hyss för sig, och var inte högljudda, men när dom gick på VÅR uppfart slogs HANS ljus på! Dessutom trodde inte grannen att vi var hemma. Han avslutade denna harang med att fråga "Tycker du att det är accepterbart?".

Istället för att svara "Det är du som är oaccepterbar" eller "Hur menar du att jag skall kunna kontrollera inställningen på din lampa" eller "Vad i helvete menar du med att ringa på min dörr klockan mitt i natten" eller "Ditt pucko, är du klok nånstans, min son är en tonåring som stör dig utan att veta det, du är en vuxen som stör med intention!", så svarade jag "Ja det tycker jag" och stängde dörren.

På vägen tillbaka till sängen slog det mig att jag tycker inte att jag är bättre än min granne, men jag tycker att han är SÄMRE än mig. Mycket, mycket sämre faktiskt. De känslor som han väcker hos mig är varken varma eller vackra, och inte är dom positiva heller. Jag blir faktist förbannad bara jag tänker på honom.

Jag hade nog inte blivit en speciellt bra Buddist när allt kommer omkring.

Svår nerd varning

En god vän till mig har precis börjat en kurs i MS paketen. Vi hade lunch häromdagen och hon var full av sina nya kunskaper som hon absolut ville förmedla till mig. Jag lyssnade ju naturligvis gärna på allt hon hade och säga och försökte låta bli att komma med inlägg. Som ni tjejer vet, men kanse inte ni killar så pratar en tjej ibland (eller ganska ofta) bara för att prata av sig lite, och få medhåll. Killar däremot tror att varje mening uttalad är en outredd situation som absolut behöver en lösning, och den lösningen står han gärna till förfogande med! Det är faktiskt ganska störande för en tjej att tala med en kille som hela tiden kommer med lösningar till de problemen man diskuterar. Samtidigt så är jag säker på att det kan driva en kille till vansinne att diskutera sina problem med en tjej som "bara" sitter och nickar och kommer med uppmuntrande kommentarer, när allt han vill ha är ett förslag till lösning.

Jag som jobbar bara med män har lärt mig att ta den manliga versionen av samtal för norm, och måste därför passa mig lite när jag talar med mina tjej kompisar. Hursomhelst tillbaka till det jag egentligen skulle berätta. Hon satt alltså där och fullständigt bubblade av nya kunskaper. Hon vet ju förståss att jag jobbar som programerare, men jag är inte helt klar över om hon vet vad det innebär för mitt i en mening tittade hon alvarligt på mig och sa: "Och vet du vad? I VB har dom någonting som heter satser, där man bestämmer vad som är sant eller inte, dom heter "else", "if" och "but" satser. Det måste ju vara någonting du kan använda dig av".

Jag skäms lite över att säga det, men innan jag hade fått håll på mig själv hade jag skrattat upp kaffet genom näsan.

Men nu, i eftertankens kranka blekhet slår det mig att en "but" sats kanske inte hade varit helt fel, ganska använbar faktiskt. Tänk när man sitter där och inte är helt säker på vad det är för något man har, då kan en liten "but" i slutet vara bra. Eller istället för en nästlad if sats kan man ju ha en "but", vem vet. After all, Corba använder ju "MAYBE" <g>

En vanlig dag

Jag vaknar klockan 7.30. Nej det var fel. Jag går ur sängen 7.30, men vaknar gör jag inte förrän långt senare. Okey så min dag börjar...typ...7.30, sen rullar den på. Valpar, valpar, frukost, ungar, valpar, jobba, koda, koda, koda, möten, koda, äta, koda, koda, koda, valpar, hästar hästar, hästar, valpar, ungar, äta, ungar, ungar, tv om jag orkar, sängen.

Ibland är jag så trött att jag inte kan somna, men konstigt nog har jag aldrig varit så pigg att jag inte kan vakna. Eller är det kanske därför jag har så svårt att vakna på morgonen...jag är helt enkelt för pigg?

Beroende på om min bättre hälft är på ön eller inte så får jag lagad mat när jag kommer hem från stallet. Vilken lyx va! Om han inte är hemma så tror ni kanske att jag lagar maten, och då tror ni rätt väldigt sällan. Mina barn frågar lite försynt när fadern inte är hemma vad vi skall ha till mat, och ser väldigt molokna ut om jag svarar att jag skall laga något. Dom känner sin mamma och vet att middagen blir antagligen både sen och ganska äcklig.

Carina Dahl sa: "Det finns barn som inte sover på skitiga hästfiltar och äter lagad mat varje dag, men dom är förståss inte mina."

Jag är helt med dig Carina, dom är inte mina heller. Däremot har jag svart bälte i take-away. Jag kan faktist rida och beställa take-way SAMTIDIGT! Det är det inte många som kan, men å andra sidan så är det kanske inte så många som har så mycket träning på det som jag.

Alla är bra på något, min lott i livet är att vara expert på take-away, och jag är helt nöjd med det. En del har som specialite att vara extremt framgångsrika hjärn kirurger till exempel. Men jag tänker mest att det är en ganska oanvändbar specialite, i verkliga livet alltså.