Best served cold

I november förra året skulle vi försäkra den äldsta sonen på en av våra bilar. På ön så försäkrar man inte bilen, man försäkrar personen för bilen. Krångligt och dyrt, men försäkring är ju ett måste. I vilket fall bestämde vi att försäkra mannens bil för sonen. Mest för att vi är snälla föräldrar tro det eller ej. Mannens bil är snabbare, snyggare, nyare, ja faktiskt alla positiva "are" jag kan komma på.

Ibland har min bil varit hemma men mannnens borta, varvid äldsta sonen har försökt övertala mig att låta honom låna min. Alla dessa försök har resulterat i en smärre föreläsning om vikten att ta ansvar för sig själv, för andra och framförallt för sin försäkring. Om man är med om en olycka i en oförsäkrad bil kan det ju förutom personskador gå ekonomiskt riktigt illa. Som svensk håller man sig till reglerna så det är otänkbart att köra en bil man inte är försäkrad för. Sånt gör man bara inte, absolut inte. Definitivt inte!

I fredags skulle jag betala skatten på min bil. På ön gör man detta på posten, och måste där visa upp giltigt försäkringsbrev. Jag kunde inte hitta mitt försäkringsbrev så jag började med att åka till försäkringsbolaget. Sonen var, tyvärr, med mig in. Tjejen bakom disken förklarade glatt för mig att min bil varit oförsäkrad sedan i november 2005.


Oförsäkrad! 9 månader! Det är inte möjligt.


"Är du säker", frågade jag lamt medan sonen vred sig på golvet i skrattkramp.
Kassörskan vände motvilligt sin uppmärksamhet från sonen till mig.
"Ja", svarade hon. "Ni kansellerade er försäkring i november".

För att göra en lång histora kort så visade det sig att när vi beslöt att inte försäkra sonen för bilen trodde fösäkringsbolaget att vi inte ville ha en försäkring på min bil, alls.

Bilen är nu försäkrad igen men jag har ett annat problem. Äldsta sonen har inte sagt något. Inte ett knyst. Förutom sitt utbrott inne på försäkringsbolaget har han inte nämnt händelsen igen. Till min vånda har jag tvingats inse att han sparar det. Undrar var han har lärt sig det.