För några år sen hade jag häst på en gård som låg en liten bit ifrån motorleden som jag tog till jobbet. På väg till jobbet efter jag varit i stallet hade jag fri uppsikt på motorleden från den grusväg jag var på ganska långt innan jag kom till påfarten. När jag såg en lastbil gruvade jag mig svårt för hur jobbigt det skulle komma att bli att ligga bakom en långsam lastbil hela vägen till jobbet. När sikten däremot var fri från lastbilar tänkte jag inget speciellt. Jag borde ju förstås blivit glad över att inte se en lastbil, men det blev jag aldrig. Jag tänkte helt enkelt inte på det.
Det är lätt att se lastbilarna i livet och svårare att se när dom inte är där. Jag tror att tricket är att lära sig att acceptera lastbilarna. Inte gruva sig. Om man ser en lastbil kan man ta sig tid att hitta en riktigt bra kanal på radion för nu vet man ju att det kommer att ta lite längre att ta sig till jobbet. Klarar man det då tror jag att man kan ha ett riktigt bra liv. Ännu bättre är det förstås att se att vägen är fri, och ta sig tid att hitta en riktigt bra kanal på radion iallafall.
Även om man ser en lastbil, blir det ändå inte alltid som jag tror. Ibland svänger de av vid nästa avfart, ibland kör de som biltjuvar och lämnar mig långt långt bakom. Ibland stannar dom mitt på motorleden. Den gången blev jag vansinnigt arg ända tills jag såg älgen. Innan lastbilen stannade hade jag inte sett den.....
Det kanske är lite av en Buddist i mig trots allt.
5 comments:
Lite av en buddist? Lite?!?
Det där var ju den grymmaste liknelsen ever!!
Jag är nog alldeles för ofta typen som ser lastbilarna framför mig. Jag jagar till och med upp mig över lastbilarna långt innan jag ser dem.
Ska öva på att hitta schyssta radiostationer istället och ta djupa lugna andetag.
nini tack :) Jag ligger också i övning. Nån gång hoppas jag att jag automatiskt uppskattar att jag inte ser några lastbilar, men än så länge måste jag alltid påminna mig själv.
Min granne påminner faktiskt väldigt mkt om en lastbil....
=/
Japp, håller med. Jag hade provat marte-meo metoden på henne om jag var som dig. Varje gång hon varit tyst, skulle jag gå upp med en present, en liten chokladkaka eller en påse smågodis eller nåt. Hålla på med det en stund och bara se vad som händer.
Hahahahahaahaaa!! Då kommer hon ju bli ÄNNU större å klampa ÄNNU mer i golvet :)
Dessutom har hon faktiskt inte, till dagens datum ,varit tyst en enda ggn =/
[WordVer:heroe. Nästan rättstavat ju :)]
Post a Comment