Monday, October 09, 2006

Lördags godis

I fredags ringde de från mäklaren och frågade om det gick bra med en visning klockan 13.00 på lördag. Jag svarade att det gick bra. Tio minuter senare rindge de igen och frågade om det gick bra att ha visningen klockan 16.00 istället. Jag svarade att det var helt ok med klockan 16.00 istället.

I lördags städade vi alltså hela dagen. Det är helt otroligt vad mycket som behövs göras när man ser på sitt hem med "andras" ögon. Klockan 14.00 ringde det på dörren.
Det var en mäklare som blev ytterst förvånad när jag talade om att visningen inte skulle vara förran 16.00. Han ringde sitt kontor och det visade sig snart att mycket riktigt, visningen var klockan 16.00 och dessutom med en annan mäklare, inte den killen som nu var där. Mäklaren ursäktade sig och lämnade mig och maken till fortsatt städande.

Strax innan fyra lämnade jag över hundarna till goda grannen. Mina hundar är bägge väldigt snälla, men de låter som dobbermans när någon ringer på dörren. Jag ville ju göra ett gott intryck på en presumtiv köpare, inte skrämma halvt ihjäl dem, så jag hade kommit överens med den gode grannen om att lämna hundarna hemma hos honom medan visningen pågick.

Prick klockan 16.00 ringde mäklare nummer två på dörren. Sen satt vi där tre vuxna och försökte konversera medan vi väntade på den presumiva köparen att dyka upp. 16.30 gav vi upp. Mäklaren ursäktade sig och åkte därifrån. Jag gick in och hämtade hundarna hos grannen och mannen började laga middag. Yngsta sonen kom hem med tre av sina alien kompisar. De gick in på hans rum och spelade musik. Tung rapp är melodin för ögonblicket, spelat på en volym som han vet är precis gränsen för vad jag och pappan står ut med. Jag satte på TV i vardagsrummet på en volym som skulle dränka rappmusiken och dessutom nå ut till köket där jag och mannen delade på en öl medan han lagade maten.

Då ringde det på dörren igen.

Båda hundarna skäller som besatta. Yngsta sonen skriker "I am coming, I am coming" och dånar nedför trappan tillsammans med sina tre vänner. Han fläker upp dörren och båda hundarna rusar ut skällande som besatta.

Utanför står en presumtiv köpare tillsammans med sin hustru och två döttrar. Alla fyra ser klart tagna och lite rädda ut.

För att göra en ganska lång historia något kortare så slutade det med att de faktiskt vågade sig in tillslut. De hade blivit tillsagda att visningen var klockan 17.00. Vi kastade ut alla aliens, stängde av TV, stereon och spisen och visade runt i huset. Men jag tror att det var försent. Jag tror att de var övertygade om att de hade kommit till ett "madhouse" fullt av tokiga utlänningar.

Man får aldrig en andra chans att ge ett första intryck. Och skall jag vara ärlig så är mitt hem ett "madhouse" fullt av tokiga utlänningar.

4 comments:

Ms.Take said...

Ahahahhaa. Men du är för rolig. Du skriver så BRA, jag blir ju alldeles tårögd.

En viss liten mamma oxo :)

Galna utlänningar är vi allihopa, allihopa. allihopa...
Du med, och jag med!

Anonymous said...

*asg*
Åååååå så bra!! SÅ bra så bra så bra!! Det blir verkligen en film i mitt huvud. Du står å svassa lite framför spisen, maken sitter vid bordet å ni garvar lite surt åt mäklarna/köparna å städningen som ni slet med. Sen lill-alien som kommer dundrande nedför trappan.... Aaaaahahahahahhaaa jag dör!!

Anonymous said...

Tvärtom. Maken svassar vid spisen, du vid bordet.

Anonymous said...

Madhouses... aren't those houses the best kind? O:-)