Förra veckan på onsdagen välte jag mig ur sängen vid sex tiden som vanligt, och som vanligt var jag djupt deprimerad. Det är jag alltid när jag vaknar av någon nledning. Det spelar ingen roll om jag vaknar vid sex eller elva jag är lika självmordbenägen för det. Det tar mig ungefär två timmar att bli mig själv.
Denna morgon, precis som alla andra vardagsmorgnar släpade jag mig ut i köket och satte på kaffet. Med håret i trötta testar, påsar under ögonen som nådde knäna, och knogarna släpande i mattan bakom mig hasade jag mig i riktning mot toaletten när min man vaknade och fick syn på mig.
"Godmorgon älskling", sa han så där illpiggt. Han är nämligen morgonmänniska och GILLAR att vakna. Jag var för trött för att kommentera hans ytterst irriterande käcka röst så jag stapplade vidare mot badrummet när han sa:
"Du är så otroligt vacker. När du ser så här sömnmysig ut blir jag helt nykär igen."
Nejmen förstår ni? Jag såg ut som monstret från den svarta lagunen och hans hjärna översatte det till "sömnmysig". Vi har varit gifta i 15 år, och så kan han fortfarande bli nykär. Han är bara helt enkelt bäst den mannen. Jag blev så glad att jag piggnade till, gav honom en puss och kände att jag är faktiskt nykär jag med.
7 comments:
Menmenmen, vad härligt :)
Jag blir alldeles varm i magen av sådant här!
Det där är kärlek :)
Pusspusspuss igen. Saknar dig! =)
Men ÅHhhh va UNDERBART det låter! Det är JUST DETTA som jag drömmer om att någon gång i livet få uppleva!
Lyckans ost! Ge han en puss till för säkerhets skull!
Kram!
hahahahaaha :D ja se män alltså!
Jag har lyckats läsa detta inlägg tre gånger, när ja besökt bloggar( o inte fattat att det varit du) o ja gillar det bara mer och mer varje gång.
Karin, är du kusin vitamin?
Post a Comment