Ridtur

I förra veckan red jag min häst för första gången i Richmond Park. Det var en fantastiskt fin dag, mild och strålande solsken. Min häst är ganska ung, totalt ovan vid att ridas ute och med ett mycket milt bett i munnen. För er som inte talar häst kan jag säga att bettet är det som sitter i munnen på hästen och som fungerar som styr och hastighets kontroll. Oftast.

20 minuter in i Richmond Park bestämde sig min häst för att det där med frisk luft och lummiga träd inte var för henne, så hon sprang hemåt. Jättefort. Jag gillar att rida, faktiskt är att jag älskar att rida, men nu så här efteråt kan jag erkänna att sitta på 600 kg okontrollerbara muskler som springer så fort att det fladdrar i kinderna inte är så himla kul. Det är faktiskt bara kul när man vet att man kan stanna om man vill. Och det var uppenbart att det kunde jag inte. Det slutatde med att jag släppte vänster tygel (snöret som sitter fast i bettet som man håller i), och tog tag i höger tygel med bägge händerna och drog för kung och fosterland. Vilket löjligt uttryck...det hade ingenting med kungen att göra, jag drog helt och hållet för min egen skull.

Den killen jag var ute och red med jobbar i stallet där min häst är uppstallad. Han var kolugn hela tiden och ursäktade henne med att det var nytt för henne, att hon är väldigt ung osv, så jag bad honom rida henne dagen efter. Jag sa att han kunde stoppa vad han ville i hennes mun bara han tog ut henne. Jag skyllde naturligvis på att min mamma var här så att jag inte KUNDE rida dagen efter, men jag tror inte att jag lurade honom det minsta.

Dagen efter ringer han glad i hågen och säger att han just varit i parken med min häst och att hon hade varit jätte duktig. Inte legat på bettet en enda gång! Han hade ridit henne i någonting som heter Gag på engelska och är ett bett med hävstång. Alltså enormt skarp, antagligen den absoluta motsatsen till det bettet jag hade ridit i. Jag blev jätteglad att det hade gått bra, och samtidigt blev mitt ego lite tilltufsat. Jag insåg till min egen förvåning att det jag hade velat skulle hända, var att han skulle ringa mig och säga "Nu har jag ridit, det var det värsta jag varit med om, nu FÖRSTÅR jag hur ortroligt fantastiskt DU rider". Men det sa han inte så jag fick nöja mig med att det gått bra.

Nu har jag ridit ett par gånger själv, med Gag, och hon är faktiskt jätteduktig. Så jag är nöjd fast att ingen kommit på än hur fantastisk bra jag rider :)

Lös och ledig

Min mamma är här, hon kom igår. Det är otroligt mysigt att ha sin mamma hos sig tycker jag. Som tur är har mitt jobb inte kommit igång hemma ännu så vi har massor av tid tillsammans.

Annars börjar livet falla tillbaka från hysterisk aktivitet till normal lunk äntligen. Det är helt otroligt vad mycket som måste göras när man flyttar. Om man som vi dessutom envisas med att byta land också så blir det extra mycket.

Nu när jag tänker efter så förstår jag inte riktigt hur jag skall ha tid att jobba alls. Hästen tar ju en del tid, och hunden med nu i och med att hon inte är välkommen på stallet. Sen har jag ju yngsta sonen och hans hobbies, intressen och läxor. Pussa på äkta maken är också en syssla som inte får prioriteras bort eller undervärderas. Om jag har tid över borde jag städa och tvätta och sånt, men laga mat gör jag bara inte. Tur att jag har svart bälte i take away . På tal om det, denna staden VET hur man behandlar sina invånare för 90% av alla ställen med take away har HOME DELIVERY!!!! Perfekt, kan inte bli bättre.

Hur i hela världen jag dessutom skall passa in en åtta timmars arbetsdag fattar jag inte. Någon har sagt "Om du vill ha gjort något snabbt, ge det till någon som är upptagen." Jag hoppas att det är sant, att ju mer man gör ju mer får man gjort, så jag kan göra allt jag vill och jobba med. Men jag måste erkänna att det är väldigt skönt att gå hemma just nu. Det slog mig just att jag kanske skall kalla mig mamma ledig, för nu är jag ju ledig från barnen med på dagarna. :)

Shoppa i London

Idag har vi varit och storhandlat. Det var nästan som ett helt litet äventyr. Vi kollade på nätet var närmsta stora mataffär låg, checkade vår A-Z* och åkte iväg. Tur att jag har tränat på att köra på löjligt smala gator på fel sida av vägen i fem år, för London är ingen semester att köra bil i kan jag lova. För att hålla en icke Londonbo riktigt på tårna så har London ** inga raka gator. Om man kör fel kan man inte bara köra en fyrkant för att ta sig tillbaka tills dit man var, nej icke då. Alla gator snirklar sig fram i de mest intrekata krumbukter. Om New York ser ut som en chackbräda ovanifrån så är London närmast att jämföra med ett ormbo. Och jag överdriver inte. Som extra grädde på tårtan så byter de flesta gator namn mitt i. Om gatan är lång, så kan den byta namn flera gånger. A-Z är numbera min bästa vän.

När vi tillslut hittade vår affär shoppade vi som galningar. Utbudet var suveränt och delikatesserna var urfräsha. Vi laddade bilen full och körde hem nöjda i hågen.

Inte förrän vi kom hem insåg jag vårt misstag. På ön hade vi en enormt stor amerikans fridge/freezer, det har vi inte här. Vad dumt det kan bli. Å andra sidan har jag spenderat hela kvällen med att käka allt som kunde bli dåligt av att inte stå kylt. Så inget ont som inte har något gott med sig.

* En hel bok med kartor över London.
** Inga andra städer i England heller nu när jag tänker efter.

London

Vi fick internet idag. WHOHOOOOOOOOOOOOO!!!!!!!!! Jag har faktiskt haft abstinens, sorgligt men sant. Nu har vi bredband, riktigt bredband. På den lilla ön var isdn det snabbaste man kunde få, nu har jag 4 Mb helt själv. Life is goooooood :)

Flytten har varit långsam och omsidig, men mer om det senare. Jag väntar fortfarande på att hästen skall komma. Enligt transportfirman skall hon dyka upp antingen på tisdag eller onsdag. Dessutom väntar jag på bitar från jobbet som måste installeras innan jag kan börja/fortsätta jobbet. Jag hoppas att det tar åtmistone en vecka till innan dom grejorna är fixade så jag kan ha några dagar med mycket riding :)

Ester är med, men Hugo stannade på ön. En av mina vänner ville absolut ha honom, och livet i en storstad är inte det bästa för en valp.

Jag och yngsta sonen gick ut och skulle handla jeans till honom häromdagen. På väg över bron slog det mig att vi var på väg in i Hammersmith, för att köpa jeans. Fick en surreal känsla. Man shoppar i Hammersmith när man är på semester, inte när man har bråttom och skall ha ett par bogstandard jeans...eller hur? Jag vänjer väl mig antar jag.