Jag har ett X. Ja, jag har ganska många X, men ett speciellt X som kommer och hälsar på ibland. Han är far till äldsta sonen. X går just nu igenom en period där han ifrågasätter sig själv hårt, och ville en dag diskutera aggresion, och aggresivt beteenede med mig. Vi satt större delen av förmiddagen och pratade om hans aggressioner, hur jag hade upplevt det då när vi var ett par och hur jag upplever det nu. Själv är jag en lågaggresiv människa. Jag blir inte arg så ofta, det tar mig lång tid att tända till. Snäll helt enkelt. Trodde jag.
Sen satte vi oss i bilen och gav oss ut i London trafiken för att köra till Ikea. Det var ganska mycket trafik och de aldra flesta körde som om de hittat sina körkort i morgonflingorna. Faktiskt är att det var svårt att se att Någon HAde NÅGot KÖRVETT ALLS!!!!! X stirrade på mig medan jag hävde ur mig en något ogenomtänkt men dock förnedrande harang om en medtrafikant, och började sedan fnissa lite. Sedan föreslog han att vi skulle stanna på närmsta mack och köpa lite choklad.
Nu vet jag att jag är en lågaggresiv människa om:
1. Jag inte är hungrig
2. Jag inte kör bil
3. Ingen irriterar mig
Då är jag hur lugn och snäll som helst.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Lågaggresiv? Du? I vilket universum då? :)
(fast jag kanske mest träffat dig hungrig, och har historiskt inte varit usel på att irritera dig heller :))
Hmm... Är det inte så att en av småsyskons huvuduppgifter är att reta gallfeber på sina äldre syskon? (Funkar kanske åt andra hållet också, men... som äldsta barn vet jag att mina småsyskon kunde vara riktiga plågoris... (Va? Jag? Helt oskyldig och hur snäll som helst :-P))
Hahaha jag är exakt likadan!
Jag har världens road rage när jag kör bil, tidernas kortaste stubin när jag är hungrig och lätt mordisk när jag är trött...
Ps. Jag har flyttat bloggen....
Post a Comment