Mina hundar kapitel 1

Min hund Hugo är en Staffordshire Bull Terrier. Enligt rasstandarden skall han vara modig och intelligent. Intelligent är han utan tvivel. Modig är han också, modig som ett rådjur. Hugo är en hund som inte tar något för givet. Han är rädd för det mesta och det han inte är rädd för oroar honom. Det finns inte en enda gnutta aggresivitet i honom, så när han blir rädd sitter han helt stilla och darrar. Det som gör honom så speciell är att han trots att han är rädd eller orolig aldrig förlorar sin nyfikenhet. Efter att han har suttit och darrat en stund så börjar hans nos röra sig, sedan rör sig hela huvudet efter nosen och tillslut kommer kroppen och han går fram och undersöker det som skrämde honom. När det är färdigt skakar han på sig, och sedan är han oftast inte rädd för det igen.

Hugo har vant sig vid det mesta vanliga nu, som till exempel bilar, påsar som blåser över vägen, katter, ekorrar, cyklar, dörrklockan, telefonen, matskålen som skramlar och så vidare. Det finns vissa undantag dock. Kameran är extremt farlig, vilket innebär att det inte är lätt att ta en bra bild på honom. Sidor som flickar i en bok är också på listan över potentiellt dödliga saker. Jag vet aldrig innan vad som skall skrämma honom eller inte. Min granne sa en gång att om vi någon gång får inbrott i vårat hus, så måste vi säga till inbrottstjuven att lugna ner sig så han inte skrämmer hunden.

För ett par månader sedan var mina barns kusin över och hälsade på. Han frågade varför Hugo var så orolig för allting. Jag svarade att jag inte vet riktigt, men att han satt i en bur tillsammans med en hög aggresiv bror sina första 5 månader har säkert inte hjälp. Att allt han såg när han var som mest mottaglig var insidan av en bur antar jag gör att han måste lära sig allt från början.
Kusinen satt och klappade Hugo tyst en liten stund, sedan tittade han på mig och sa:
- Vad gör han om jag gör så här?
Han böjer sig ner mot Hugo och säger BU! relativt högt.
Hugo kastade sig iväg från kusinen och sprang ut ur rummet. Det tog kusine tre dagar av övertalning och korvbitar innan Hugo ens stannade i samma rum som honom.

Hugo är med mig i stallet och han är inte det minsta rädd för hästar. Faktist är att han tror att hästar är en slags väldigt stor hund. I förrgår försökte han få igång min häst i lek. Han kastade sig fram med bröstkorgen i backen och rumpan i luften viftande vilt. Jag kan säga att min häst var inte imponerad! Hon strök öronen och slängde med huvudet emot honom. Han kastade sig fram och petade till hennes mule med sin nos, hann med en snabb slick innan hon slängde upp huvudet och stampade med frambenen. Han drog iväg och hämtade ett gummituggben som han försökte locka henne med. Till hans stora besvikelse var hon inte det minsta intreserad, så leken tog slut där.

Han gillar att åka bil. Det tog honom över en månad att sluta skaka i bilen, men nu har han förstått att han kommer att överleva. Helst åker han i passagerar sätet, men nu när vi har Calvin också så vill jag att bägge hundarna skall sitta bak. I går när vi skulle till stallet sprang han fram till passageradörren. Jag ropade och sa att nej, han skulle åka här bak. Glad som en lärka vänder han, springer bakom bilen och hoppar upp i bak. Det var bara det att jag inte hade öppnat luckan ännu. Jag försökte mitt absolut bästa att inte skratta, jag vill ju inte såra honom, men herregud vad roligt det såg ut. Nu tittar han noga om luckan är öppen eller stängd innan han hoppar.

Hugo är extremt tillgiven. Han är alltid där jag är och älskar att bara sitta still och bli kelad med. Han sover under mitt täcke och snarkar värre än min man. Sådan herre sådan hund brukar man ju säga, så nu är han som jag, grymt morgontrött. Jag måste övertala honom att lämna sängen för att få kissat innan jag börjar jobba. Han är mycket artig mot såväl människor som andra djur, och skulle aldrig få för sig att hoppa upp eller vara bufflig. Han ser ut som en tuff kille på utsidan, men på insidan finns inget hårt eller tufft, på insidan är han en kärleksbulle.

Sådan är min Hugo och jag tycker särskilt mycket om honom.