Bara bäst

Förra veckan på onsdagen välte jag mig ur sängen vid sex tiden som vanligt, och som vanligt var jag djupt deprimerad. Det är jag alltid när jag vaknar av någon nledning. Det spelar ingen roll om jag vaknar vid sex eller elva jag är lika självmordbenägen för det. Det tar mig ungefär två timmar att bli mig själv.

Denna morgon, precis som alla andra vardagsmorgnar släpade jag mig ut i köket och satte på kaffet. Med håret i trötta testar, påsar under ögonen som nådde knäna, och knogarna släpande i mattan bakom mig hasade jag mig i riktning mot toaletten när min man vaknade och fick syn på mig.

"Godmorgon älskling", sa han så där illpiggt. Han är nämligen morgonmänniska och GILLAR att vakna. Jag var för trött för att kommentera hans ytterst irriterande käcka röst så jag stapplade vidare mot badrummet när han sa:

"Du är så otroligt vacker. När du ser så här sömnmysig ut blir jag helt nykär igen."

Nejmen förstår ni? Jag såg ut som monstret från den svarta lagunen och hans hjärna översatte det till "sömnmysig". Vi har varit gifta i 15 år, och så kan han fortfarande bli nykär. Han är bara helt enkelt bäst den mannen. Jag blev så glad att jag piggnade till, gav honom en puss och kände att jag är faktiskt nykär jag med.

Karriärs val

Ni som läst min blogg vet att min äldsta son gjorde otroligt dåligt ifrån sig på sina A-levels, men att han trots det kom in på universitetet. Han har gjort fantastiskt bra ifrån sig detta året. Han har läst matematik och filosofi, och har tagit det flesta av sina tentamen med honers, eller spetsat dem som vi säger i sverige. Jag är både lättat och jätte stolt. För ungefär en månad sedan tog han sin sista tenta och flyttade hem över sommaren.

Samma kväll som han kom hem satt vi i soffan och pratade och han talade om för mig att han äntligen bestämt sig för vad han skall bli när han blir stor.

"Åh vad roligt", sa jag och medan min mamma hjärna genast började gissa på yrken som typ läkare eller advokat eller något annat välbetalt hippt jobb. "Berätta!"

"Jag skall bli yrkes militär", svarade han stolt.

Luften gick helt ur mig. Det var nog det absolut sista jag trodde att han skulle säga. Inte för att det är något fel att vara yrkesmilitär, men min son är, eller var sist jag kollade en total pacifist, han har flera gånger kommenterat på hur bra det är att vi bor i England så han slipper göra lumpen. Dessutom är han märkessnobb och har klart dyra vanor.

"Varför yrkesmilitär", frågade jag lite försiktigt.

"Jag vill att mitt liv skall spela roll".

"Jag tycker faktiskt att det är fusk att försöka spela roll med ett vapen i handen".

"Du förstår inte mamma. Jag har alltid trott att polis och militär används i ett land för att begränsa friheten för sina invånare. Nu förstår jag att polis och militär används i väl fungerande samhällen för att försäkra sina invånares frihet. Man har vapen för att slippa använda dom", svarade pacifisten.

Så var det med det. Jag håller inte helt med om hans argument, men han har uppenbarligen tänkt igenom detta noga. Så jag får helt enkelt vänja mig. Jag är glad att han har hittat något som han tror på och vill göra. Jag är ännu gladare för att han valt Svenska armen, vi är ju inte i krig. Sen är jag faktiskt lite stolt över att han blivit så självständigt, det är starkt. För ideen om att bli yrkes militär har han inte fått från mig eller sin pappa, det är en sak som är helt säker.

Lugnt och stilla

Jag har ett X. Ja, jag har ganska många X, men ett speciellt X som kommer och hälsar på ibland. Han är far till äldsta sonen. X går just nu igenom en period där han ifrågasätter sig själv hårt, och ville en dag diskutera aggresion, och aggresivt beteenede med mig. Vi satt större delen av förmiddagen och pratade om hans aggressioner, hur jag hade upplevt det då när vi var ett par och hur jag upplever det nu. Själv är jag en lågaggresiv människa. Jag blir inte arg så ofta, det tar mig lång tid att tända till. Snäll helt enkelt. Trodde jag.

Sen satte vi oss i bilen och gav oss ut i London trafiken för att köra till Ikea. Det var ganska mycket trafik och de aldra flesta körde som om de hittat sina körkort i morgonflingorna. Faktiskt är att det var svårt att se att Någon HAde NÅGot KÖRVETT ALLS!!!!! X stirrade på mig medan jag hävde ur mig en något ogenomtänkt men dock förnedrande harang om en medtrafikant, och började sedan fnissa lite. Sedan föreslog han att vi skulle stanna på närmsta mack och köpa lite choklad.

Nu vet jag att jag är en lågaggresiv människa om:
1. Jag inte är hungrig
2. Jag inte kör bil
3. Ingen irriterar mig

Då är jag hur lugn och snäll som helst.

Dolly, det är jag det!

Jag har tagit ett jättekliv från BH kupa AA till C! Jaha tänker du nu, hon har varit och gjort en liten operation, och det kan man ju tro, men så är det inte. Det som jag gjorde var snabbt, smärtfritt och jättebilligt. Kostnaden var exakt 0:-.

Vad som hände var att jag var på Debenhams och tittade på BH. Jag frågade en expedit om de hade en speciell BH i min storlek, 80 AA (Engelska mått blir det 36 AA).
Expediten granskade närgånget kritiskt mina bröst en liten stund innan hon sa,
"I dont belive that is your size madam".

"Huh?" svarade jag artikulativt. Min enda ursäkt är att eftersom en stor del av min hjärna var upptagen med att leta efter en storlek mindre än AA medan en annan del var djupt upprörd över att hon påstod att jag inte ens var AA, så hade munnen inte tillräckligt med styrning för att mäkta med något annat än ett "Huh?".

Expediten föreslog att jag skulle gå till ett hörn av affären där man blev "uppmätt". Jag antar att jag såg lite, kanske mycket, förvirrad ut för hon sa snabbt att man borde mäta upp sig minst två gånger om året, men att allför få kvinnor gör det. Så jag pallrade mig iväg till hörnet där jag blev emotagen av en jätte söt expedit som skickade in mig i ett omklädningsrum och bad mig ta av mig min tröja och BH medan hon hämtade en BH som hon trodde skulle passa. Efter en minut var hon tillbaka med två BH:ar. Hon satte på mig en som nästan passade och sedan den andra som till min förvåning passade absolut perfekt.

Det visade sig att den BH:n som passade var 32 C(gissningsvis 70 C enligt svenska mått)! Expediten förklarade att jag i alla år gjort samma misstag som nästan alla kvinnor gör. Vi väljer en BH med för stor omkrets, och sedan så minskar vi kupstorleken för att kuporna inte skall fladdra. Följden av detta blir att vi inte heller kan ha axelbanden tillräckligt korta för att faktistkt stödja brösten, eftersom omkretsen är för stor glider BH:n upp om vi kortar axelbanden. Så enligt expediten går 90% av BH bärande kvinnor omkring med för små kupor och för långa axelband. Vansinnigt bekväma naturligvis efersom allt är löst och ledigt, men också kollosalt ineffektiva i det jobb de är avsedda för, dvs stödja brösten.

Så nu vet ni det alla tjejer. Gå och bli uppmätta för jösse namn, och hittar ni ingen som kan hjälpa er, prova en BH med mycket mindre omkrets än ni brukar ha och se vad som händer. Vem vet vilken kupstorlek ni är till slut. Ni måste bara lova att skriva in i "Tankar och åsikter." för jag är jättenyfiken på att få reda på hur det går.