Jag har haft hund i massor med år. Jag har jobbat med att utbilda narkotika hundar. Jag har fött upp några kullar med valpar och jag har haft nybörjar utbildningar i hundlydnad. Med detta vill jag säga att jag kan lite om hundar. Inte så himla mycket, och hemskt mycket mindre än jag skulle vilja, men jag kan lite.
Jag vet bland annat hur man skall välja valp, vad man skall titta efter och vilka saker man skall undvika. Framför allt skall man undvika att välja den valp man tycker synd om. Ofta är det just den valpen som har ett eller annat fel, i lynnet eller i kroppen.
Vi var och tittade på valp idag jag och min yngsta son. Gissa vilken valp som följde med hem? Klok och sansad som jag är valde jag självklart den valpen som helt uppenbart är nästan uppäten inifrån av mask, ser ut som tre månader fast han är fem månader, med en mage uppblåst som en spärrbalong och som först inte ville komma fram och hälsa. Den valpen valde jag, för jag är (inte) så klok.
Nu är jag helt LYCKLIG. Ett hus är inte ett hem utan en hund sa en av mina bästa vänner, och hon har helt helt rätt. Hugo Boss heter han, Hugo passar nu, och Boss ... ja det kommer kanske.
Wednesday, November 21, 2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Han är UNDERBAR!
Nu räknar jag med att Hugos nya liv bloggas flitigt, så jag kan hålla mig uppdaterad. =)
Post a Comment