Jaha, då sitter jag här och skriver trots allt. Min syster, den ystra, föreslog att jag skulle blogga. Nu när jag tänker efter så var det kanske mer en order än en fråga.
-Du måste blogga, sa hon.
-Hur i hela världen skall jag kunna följa med i ditt liv om du inte bloggar?
-Det är inte riktigt min grej, svarade jag och hörde hur hon suckade tungt.
Så nu sitter jag här....och bloggar. Hon hade rätt förstås, min syster, den ystra. Det är svårt att ha samma koll på varann nu när vi inte bor i samma land längre. Konstigt det här med distans. I början saknade jag henne mycket, hela tiden. Ringde ofta förståss. Sen går tiden, och så går den lite till. En dag insåg jag att vi inte hade talats vid på flera månader. Så jag ringde. Långt samtal, många ämnen som skulle avklaras. När telefonen las på var saknaden stor, jätte stor. Så stor att jag lite rädd att ringa igen, för att saknaden skall vakna för mycket. Jag antar att avståndet påverkar kollen men inte närheten, närheten i hjärtat vill säga. Och det är ju tur.
"I carry your heart in my heart" sa han, poeten. Och det är så jag känner med min syster, den ystra.
No comments:
Post a Comment