Ljusare tider

Ja men äntligen!!!
Våren är här, med ljus och värme. Idag red jag min häst utomhus i en t-shirt och blev genomsvett. Blir det bättre än så?

Fast det har varit lite jobbigt måste jag erkänna. Tungt. Huset som inte blev sålt. Äldsta sonen med problem i Manchester med de killarna som bor i samma korridor som honom. Han hade faktiskt jätte otur med rumsfördelningen. Killen till höger studerar musik, och spelar all möjlig sorts musik fram till 2 på natten. Killen till vänster extra knäcker som DJ och spelar också musik fram till 2 på natten. Dom blir störda av varann, så de höjer sin musik för att dränka ut den andres. Däremellan bor alltså äldsta sonen.

Kul.

Han pluggar på biblioteket nu och sover mest hemma hos tjejer (japp..pluralis! Helt annan historia dock). Mannen har haft ett par duster med värden till sonen, och nu har vi ordnat så han kan flytta därifrån, så nu är han nöjd.

Yngsta sonen har haft jobbigt med att acklimatisera sig till London. Svårt med kompisar, svårt att vara cool när man stammar. Svårt att vara tonnåring vare sig man stammar eller ej. Så jag fick häromdagen en snilleblixt och köpte honom en flång ny mountain bike. Han blev jätteglad, så mission ackomplished tänkte jag. Men då glömde jag att han är 14 och har mer testosteron än han vet hur att hantera just nu. Han tyckte det skulle vara kul att se hur hållbar en mountain bike är egentligen, så han cyklade ner för en brant betong trappa. Halvägs ner kom han på att det kanske trots allt inte var en så himla bra idee, så han bromsade ... med frambromsen ..... hoppsan!

Det visade sig att cykeln är jätte hållbar, mycket mer hållbar än vad han är själv. Vi stoppade honom i bilen och körde till närmsta sjukhus. Inte mycket annat att göra när handleden sticker ut i en konstig vinkel.

På sjukhuset opererade de för att passa benbitarna på plats och sen var vi tvugna att stanna för att se om det enormt stora gipset var lagom stort. Det var det inte, det var för trångt så de var tvugna att klippa upp det och börja från början. 48 timmar senare fick vi åka hem. Nu mår han efter omständigheterna faktiskt riktigt bra. Och tydligen är man cool om man har gips även om man stammar.

Huset är sålt! Hallelulja. Completion day är på fredag. Det går inte med ord att beskriva hur lättat jag är. En stund trodde jag nästan att vi alltid skulle ha hus på Isle of Man.


Och nu, som grädde på tårtan är det vår. Livet är skönt.